De blir aldrig som man tänkt sig...

Skulle som sagt fortsatt historien om lördagen igår, men hade vänner på middagsbesök igår, så de blev inget bloggande. I stället drack vi vin, spelade gamla hederliga TP å surrade en massa skit, skrattade å hade de allmänt trevligt, så jag tycker jag e ursäktad ;)
Whatever, lördagen i Stockholm då: Eftersom fröken Carina är lite mer fit for fight å har kondis som e typ 375 miljoner gånger bättre än min, så valde hon en tidigare startgrupp (det finns 15 startgrupper, för logistikens skull) de skulle nog lätt kunna bli lite kaos om 30000 kärringar skulle dra iväg på samma gång =)
Själv valde jag startgrupp 11, där man förväntas klara milen på 80-85 minuter och där man kan gå vissa eller hela delar av banan, lagom ansträngande enligt mig.

Hur som haver så när man väl står där i startgroparna, så är det i princip helt omöjligt att inte ryckas med av alla runtomkring, musiken, uppvärmningen etc. Så frk Jonsson hängde med tåget i början och lufsade/joggade dom två första kilometrarna tills de kom en uppförbacke :P haha, då gick luften ur mig, nä faktiskt inte så illa, men snudd på. Anledningen till att jag stannade var att det satt en gammal dam (en rätt så vital sådan dock) vid sidan av spåret å såg ut som om hon sålt smöret å tappat pengarna. Så jag stannade och frågade om hon behövde hjälp med något. - Jo, sa hon, jag har nog stukat foten, så jag skulle behöva nåt att stödja mig på, varpå jag givetvis erbjöd mig att lufsa fram en halv kilometer till sjukvårdsgruppen. Inte nödvändigt sa damen i fråga, bara jag kan ha nåt att hålla i så ska de nog gå bra. Å då sa jag som Dunderklumpen: att jag e äääärmstärchk je, du få låna min arm =)
Sagt å gjort, damen hakade på å sen drog vi vidare. Stukningen var inte så allvarlig å efter en kilometers linkande, så var hon på banan igen. Å sen gick vi där, njöt av omgivningen, kollade in alla fina hus, stannade vid varje vätskekontroll, å surrade en massa! Så trevlig promenix å så trevligt sällskap! Siw hette damen i fråga, 75 bast å hur cool som helst! Å när vi ca 1 timme å 50 minuter senare promenerade över mållinjen, så var vi nöjda med att vi inte var sist ;) Kort sagt: en helt perfekt dag!
Sen letade jag upp Carina å vi drog vidare mot hotellet för dusch å skumpadrickande =) slappade på rummet ett par timmar innan vi drog ut på stan för en bit mat. Å nog fan märktes de att man gjort lite mer än att ha en vanlig slapplördag, för satan i gatan va alkon tog snabbt :P Hur som helst, mätta, halv(hel)berusade vimlade vi vidare ut i natten, men insåg att vi nog inte var dom där partybrudarna vi trodde att vi var. Efter att ha besökt några pubar å druckit oss otörstiga, så var vi åter på hotellet vid midnatt och hade nada problem att somna, tror att vi sov innan huvudena ramlat ner på kuddarna.
Efter hotellfrukost på Söndag, så startade återresan mot Östersund vid 12 å vid 19-tiden var vi hemma på kända tassemarker igen. Sega i låren å knäna, men vid gott mod. Nu är de ett helt år kvar tills de e dax igen, å då jävlar ska vi minsann partaja järnet ;) fast de sa vi ju i år oxå, å i fjol, å året innan.... haha. Den som lever får se, kul hade vi iaf.
I övrigt har veckan lunkat på med jobb å inget nytt under solen. I dag har jag rastat katterna ute, trodde dom skulle bli slöa av att få va ute å gå, men dom har nog andats in för mycket frisk luft, för dom har världens race i lägenheten just nu, tur man inte har nå dyrbara föremål som ligger i farozonen. Själv ska jag sjunka ner i soffan med en bok å bara slappa. Ha en skön Lördag alla goingar! Over and out för idag!